Jag har fått en utmärkelse av
fale artut och jag är så glad för det. Motiveringen var så in i vassen trevlig och jag kände : -Kanon, här är någon som har förstått på pricken vad jag är ute efter :) Har sagt det förut, du beskriver fåren, naturen och vardagen väldigt vackert!
Jag tänker därför ta tillfället i akt att försöka förklara min (eller den jag hört eller en av de gillar, bla bla) devis; Jag lever MED mina barn inte FÖR dom! Mina barn, stora som små är en del av mig (och papporna förstås) men jag har dom bara till låns. Mitt absolut viktigaste uppdrag är att med mycket kärlek lära dom att klara sig i livet och bli goda människor. Det kan jag inte utan att själv jobba på att vara en god människa. Jag tror inte heller på att barnen på nåt vis leker vid sidan av och att vi bara gästspelar i varandras världar ibland. Däremot känner jag att det är viktigt att jag gör saker jag gillar för mig själv, stickar, tränar, går kurser osv, barnen får egen tid med kompisar och mannen i huset likaså. Men så GÖR vi saker tillsammans vi dukar bordet tillsammans, tittar på Bolibompa tillsammans, jympar tillsammans osv. Kort sagt vi
lever tillsammans! Men också, livet är så kort, va rädd om tiden vi har tillsammans! Den tid barnen är små är så kort i förhållande till vad som kommer efter. Vi kanske inte alltid
måste så himla mycket, det kan räcka med att stanna upp på vägen hem och tillsammans kolla in haren som springer här bakom, a moment of silence and reflection. Så där kära T, jag hoppas att du förstår lite vad jag försöker förmedla.
Jag tänker skänka utmärkelsen vidare till två personer, till
Linda som gör så vackra saker men mest för hennes mod att göra något nytt.
Jag tänker också skicka den till
Erika som inspirerade så på sin föreläsning att jag anmälde mig till Ullkursen på Hemslöjdsföreningen.
Ha nu en härlig helg, både ni som är lediga och ni andra som liksom jag, jobbar :) Kram från Trollmorsan
I dag passar det bra med koftstickning i ull för utanför fönstret är det regntunga skyar och så grått att man helst inte vill gå varken upp eller ut :(. 
Kolla in de här två raringarna. Morbror Dennis spelar Wii med sin systerdotter Liv och mina är dom båda två om än på olika vis :)
Helt ljuvligt skönt med en ledig helg! Tandläkarbesök för de små herrarna och hos tandläkaren fick man också en ansiktsmålning. De här små tigrarna var jätteduktiga och gapade hur fint som helst :). Jag är nästan klar med mina Grimslättsvantar och det kan nog komma en liten bild när som helst. På onsdag är det dags för tvåändskurs igen och jag hoppas jag hinner sticka en bit på sockorna, vore kanon att få börja med hälen på kursen. I dag har ett av mina barnbarn varit här, det är så mysigt att ha lite extratid tillsammans. När hon kramar och säger: -Jag älskar dig mormor, då kommer en liten tår i ögat. Det är kärlek i en ny dimension!!
Jag har fått en utmärkelse av fale artut och jag är så glad för det. Motiveringen var så in i vassen trevlig och jag kände : -Kanon, här är någon som har förstått på pricken vad jag är ute efter :) Har sagt det förut, du beskriver fåren, naturen och vardagen väldigt vackert!
Så är del3 klar av MysticLight! Nu är jag i fas med mönstret och efter alla tidigare missöden, (hoppat över yo, backa och göra om, annat fel, backa och göra om) går det numera som på räls. Roligt är det och vackert blir det, även om det hade varit snyggt med en nyans ljusare. Dags att börja med mönster på såväl aviga som räta, det ska bli spännande.
Kolla in min Jack Sparrow, längst till höger :-), på födelsedagskalas med några kompisar!