Hallå där, nu har jag vaknat ur dvalan :)Så var det dags, äntligen på väg. Tidig lördag morgon och de enda som var ute var jag och en och annan jägare på väg till skogs.
Till höger syns smedjan som är en ombyggd ladugård.
Runt omkring skog, hästhagar och några grannar i den lilla byn Bispbergshyttan. Idyll!
Runt omkring skog, hästhagar och några grannar i den lilla byn Bispbergshyttan. Idyll!
Här är undertecknad varm, smutsig och glad. Värmandes järnet till eftertraktad vitgul värme och möjlig att forma som man vill eller önskar att det ska bli :) Jag tror att ödmjukheten inför yrkeskonsten blir större för var gång jag provar på att smida. Att lära sig läsa järnets värme, att förstå var det ska utsättas för tryck, slag eller annan yttre påverkan för att formas som man vill. Men så magiskt när det blir som man tänkt :)
Full koncentration och här ska snart framträda lövformer i ändarna på mina gardinstänger. De har först fått en vridning på mitten som gjorts kall, jo det gick faktiskt. Ett härligt gäng på 4 deltagare var vi och vi blev sanslöst väl omhändertagna av Eric och hans Ulrika. Helgen har inte "enbart" varit smide utan en helhetsupplevelse. Underbar omgivning, god mat, varma och trevliga människor, goda samtal (skulle gärna fortsätta där vi slutade Ulrika) nya kunskaper och ett fantastiskt spännande hantverk. Förstår ni min känsla?! :) Att sedan avsluta med att lägga sina alster i ugn och värma till 100 grader, därefter lägga på bivax för slutfinish och se den vackra arbetade ytan komma till sin rätt. Det är en form av lycka!
På bordet ståtar våra samlade resultat, G hann tyvärr fara hem före fotograferingen. Synd för hon gjorde en urtjusig marshallhållare och ljusstake. Längst till höger min ljushållare att hänga i tak eller fönster med tillhörande krokar som gör att man kan anpassa efter takhöjd. Min ska nog hänga på altanen till sommaren.







